Skip to content

Dokumentasjonen som mangler

oktober 10, 2012

«Babas verden» har samlet disse artiklene og rapportene om velferden til ville dyr i sirkus, spesielt elefanter. Ingen av kildene er oppført i den dokumentasjonen som fremgår av rapporten fra Vitenskapskomiteen for mattrygghet (VKM) til Mattilsynet av den den 25. juni 2008.

«Are wild animals suited to a travelling circus life?» (G Iossa*, CD Soulsbury and S Harris, Animal Welfare 2009, 18: 129-140) : En høyere grad av stereotyp atferd i sirkus kan indikere dårligere velferd. Utilstrekkelig diett, utilfredsstillende boforhold og virkningene av gjentatte opptredener kan føre til betydelige helseproblemer. Som eksempel nevner at leddproblemer og brokk hos elefanter antas å være resultat av at de gjentatte ganger må innta unaturlige stillinger under opptreden. Det vises også til at mangelen på sølebad som ville elefanter bruker til hudpleie, forårsaker alvorlige hudproblemer. Av andre vanlige helseproblemer nevnes tuberkolose og proteinmangel De dyrene som vanligvis holdes i sirkus er de som synes minst skikket til sirkuslivet, konkluderer forfatterne. En rapport fra de samme forfattere i 2006:

«A review of the welfare of wild animals in circuses» (Stephen Harris, Graziella Iossa & Carl D. Soulsbury, University of Bristol, 2006): Opptredener i nærvær av tilskuere forårsaker med sannsynlighet alvorlig stress hos ville dyr. I tillegg til høye lyder kan akkustisk stress innen- og utenfor menneskeørets rekkevidde gi kritiske endringer i psykologiske parametre, hevder forfatterne. De fant at alle bevis tilsa at sirkus, mer enn dyrehager, både stresser dyrene og reduserer deres evne til å håndtere stress. Endret hjernefunksjon ble påpekt som en mulig konsekvens. Forskerne fant det vanskelig å se hvordan elefantene kan læres til å stå på bakbeina eller sitte ved bruk av positiv forsterking (belønning).

«Stereotypies in Captive Asian Elephants – A Symptom of Social Isolation» (Fred Kurt og Marion Garaï, 2001): Stereotyp atferd er gjentatte, ensformige kroppsbevegelser uten mål eller funksjon som ofte er ledsaget av ørkesløs svinging med snabelen, kalt «veving». Atferden tolkes som uttrykk for at elefanter i fangenskap ikke får utløp for sine naturlige atferdsbehov og er ifølge forfatterne symptom på en alvorlig sykdomsutvikling som starter med sosial isolasjon i tidlig alder, det vil si tap av mor og familie. Marion E. Garaï tolket videoer av den stereotype atferden til elefanten Baba hos Cirkus Merano som ble filmet i Åsane, Bergen den 2. april 2012. Hun kalte det en sosial katastrofe at Baba er eneste elefant i sirkuset, og karakteriserte hennes stereotype atferd som en siste utvei for frustrasjon for å unngå galskap.

«Expert assessment on the welfare and condition of the female elephant “Mausi” in the Circus Voyage (Dr. Marion E. Garaï): En ekspertvurdering som Dr. Marion E. Garai gjorde av elefanten Mausi for European Elephant Group (EEG). Gruppen prøvde å hjelpe Mausi som led mye etter et langt liv i sirkus, men elefanten døde den 12. januar 2012 før den fikk hjelp. Garai noterte at Mausi hadde stereotyp atferd som følge av frustrasjon over levekårene og var sosialt isolert. Hun anbefalte at elefanten straks ble tatt ut av sirkus. Les her om Marion E. Garaïs bakgrunn.

«Elephants in Circuses: Analysis of Practice, Policy and Future» (G.A. Bradshaw, Animals & Society Institute, 2007): Elefanter som fanges ville og fjernes fra familien, oppfyller de to viktigste kriteriene som brukes for å diagnostisere post-traumatisk stressyndrom (PTSD), hevder forfatteren. Elefantene har enten erfart personlig eller vært vitne til en hendelse som innebærer trussel om død eller alvorlig skade for seg selv eller familiemedlemmer. Etter fanging er elefantene underkastet absolutt kontroll, sosial og fysisk deprivasjon og i mange tilfeller psykologisk og fysisk vold. Prisen for kronisk stress og traume er tydelig i elefantens biologi og atferd. Kortere levetid, fotproblemer, sykdom på grunn av svekket immunforsvar, depresjon og aggresjon. Alt er symptom på at elefanten ikke makter å tilpasse seg livet i fangenskap.

«History and Biology of Traditional Elephant Management» (Fred Kurt, European Elephant Management School, 2005): Denne artikkel gir en oversikt over hvordan elefanter tradisjonelt er fanget og trent i India. Artikkel beskriver blant annet prosessen «breakdown», der fangete elefanter brytes ned psykisk og fysisk for å bli dominert av mennesker. «Breakdown» prosessen pågår en uke i forkant av at elefanten eksporteres til et sirkus eller en dyrehage et annet sted i verden. Den brutale behandlingen må gjerne gjentas senere dersom elefanten fremdeles ikke innordner seg, men er normalt ikke en del av vanlige treningen av en elefant til å opptre i sirkus.

«A Report into the welfare of circus animals in England and Wales» (Circus Working Group, 1998) : En regjeringsoppnevnt ekspertgruppe undersøkte forholdene i sirkus i England og Wales i to år og konkluderte at opptredener potensielt er den mest stressende situasjonen som dyr i sirkus opplever. Det ble funnet klare indikasjoner på både fysiske og psykiske abnormiteter hos enkelte sirkusdyr, mens andre virket forholdsvis upåvirket. Gruppen understreket at enhver indikasjons på aborm atferd ikke bør ignorereres bare fordi det ikke kan settes noen vitenskapelig merkelapp på den. Når det gjaldt treningen av elefanter, fant ekspertene at bruk av fysisk straff kunne være mer utbredt enn trenerne var villige til å innrømme. Lidelse og stress kunne også oppstå av situasjoner der det var for lite tid til skikkelig trening.

«Use Of Animals In Circuses» (En rapport fra Eurogroup for Animals, det ledende organet for dyrevelferd i den europeiske unionen, 2010) : Sirkus representerer flere potensielle velferdsproblemer. Treningen er ikke alltid humane og brukes til å få dyrene til å utføre øvelser som de ikke har noen normal tilbøyelighet til. Sirkusopptredenen i seg selv underkaster dyrene potensielt stressende faktorer som høye lyder og nærvær av publikum. I tillegg kan unaturlige posisjoner som sirkuselefanter må innta under fremvisningene, påføre dem fysiske skader som leddproblemer og brokk. De er også kontakt på reise i trange mobile vogner og har i gjennomsnitt bare 27,5 % av den plass som anbefales for innhengninger i dyrehager. Under slike forhold er det umulig å gi så store dyr et miljø passende for deres naturlige atferd, heter det.

Tekst: Inge Sellevåg

Advertisements

From → About Baba

2 kommentarer
  1. Jag läser här: «unngå galskap» och det påstås i texten att en person som faktiskt forskat skulle ha uttalat sig så, det är helt omöjligt. Det existerar inga galna elefanter. Under hela mitt liv har jag aldrig träffat någon galen elefant, och jag är mycket, mycket skeptisk till att en RIKTIG etolog någonsin skulle påstår något sådant. Detta doftar väldigt mycket hur ungdomar från extrema djurrättsgrupper utan riktiga baskunskaper försöker få lekmän att tro diverse saker genom ett trick som tillhör 1700 eller 1800 talet, det kallas Antropomorfism, se wikipedia på http://sv.wikipedia.org/wiki/Antropomorfism. Nu ser jag att du Inge, har skrivit sådan här saker, du har ju mailat mig förut, jag trodde inte du skulle hålla på med såna här lögner. Var någpnstans i hela världen existerar en galen elefant, var kan jags e den, efter 35 års yrkeslib med elefanter har jag aldrig hört talas om någon. detta är ju bedrägeri.

  2. Vidare är Darren Barnes en dokumenterad «fraud», en uppenbarligen något sinnesvag person som ljuger om sin karriär. Han har aldrig tränat en enda elefant i hela sitt liv, något som de flesta djurrättsorganisationer känner väl till. Georges Frei, som tidigare arbetade i Zurich Zoo, känner jag ganska bra. Vad jag vet har ahan aldrig uppehållit sig längre tid i Asien, aldrig arbetat där, aldrig tränat någon elefant där, aldrig sett träning av någon elefant där. Vad han skriver är huvudsakligen sådant han läst i böcker tror jag, möjligen är european elefantshutz (en tysk djurrätsorganisation) också källa.

    Frei skriver: «What should never be used however in a modern zoo or circus, are all the brutal and perverse methods such as fire, glowing irons and cigarette stubs, acid in hook wounds or also the electroshock devices spread in farms and other perversions «still recently» used.» och vi lär få sitta och vänta väldigt, väldigt länge på att han kan uppvisa ETT ENDA expempel där något sådan inträffar eller inträffat. Namn på elefant, namn på tränare, plats och tid för händelsen. Att påstå sådant som att elefant tränare skulle hälla syra i sår de gjort i elefanters hud, är så barockt, att man undrar över den intellektuella nivån hos någon som över huvud taget kan tro på detta.

    Marion Garais «tolkningar» är helt ovetenskapliga, hennes tolkningar stöds inte av något enda blodprov som visar stresshormoner etc. Hon och Fred Kurt var redan år 2000 när jag träffade dem båda tillsammans, (Fred Kurt har jag umgåtts med privat sedan dess) mer eller mindre emot att hålla elefanter i djurparker etc, och hon har sedan dess kommit att hamna i samma kategori som Joyce Poole och andra «forskare» som undertecknar dokument med sina namn och tillägger detaljer som ger deras ord en prägel av forskning, när det är subjektiva politiska åsikter de står för. De har en agenda, det och deras «fakta» är biased, som det det heter på engelska. Marion Garai känner också mycket väl till att i en grupp elefanter en del individer har mer stereotypi än andra, och därför blir den spekulativa förklaringen till stereotypi helt vettlös, eftersom rimligen alla djuren borde lida lika mycket, om miljön var så fel. En studie på isbjörnar i Karlsruhe zoo visade också att stereotypiska beteenden inte via blodprov kan uppvisa att djuren är stressade eller mår dåligt.

    (PTSD) tas upphär utan att det bevisats ens existera hos något djur. Allt detta dravel usrpungar i lekmäns illusioner om hur djur bor i det vilda. En idag disneyfierad orealistisk syn på naturen som någon form av paradis där djuren springer omkring lycklaiga hela tiden, medan de, om det är tama och bor i en djurpark påstås vara olyckliga. Just nu så dör elefanter hela dagarna i t.ex. Zimbabwe, där diesel till pumparna vid vattenhållen en längre tid inte fungerat. Elefanter dör i hundratal under torrtider, och har förr gjort det i ännu högre utsträckning, innan turisetrna behov att får se vilda djur medan de sitter och äter middag på en lodge, resulterat att det överallt finns konstgjorda vattenhål, vilket är anledningen till elefanternas onaturligt stora nativitet idag. Bara i Tsavo svälte 9000 elefanter ihjäl under 1974, och varje år dör tusentals elefanter svältdöden i Afrika. Om de överlevande skulle springa omkring och lida av PTSD, så skulle elefanten som art kunna betraktas som någon sorts galen art, men så är inte fallet, och någon PTSD har mig veterligt inte kunna beläggas venskapligt, men däremot försök att göra av folk med agendor.
    Elefanter i djurparker har INTE kortare levetid än i det vilda, fotproblem kan INTE relateras till stress etc. Hela detta dokument kan säkert te sig förtoende ingivande för en lekman, som läser igenom okritiskt och emotionellt, men för den kritiske syns tydligt att allt som står här är mer politiskt än vetenskapligt.

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut / Endre )

Twitter picture

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut / Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut / Endre )

Google+ photo

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut / Endre )

Kobler til %s

%d bloggers like this: